spiira

Igår tog jag med mig både Spira o Fröken ut på promenad, katten brukar vilja följa med på promenader. Men när vi kom till hyresvärdens gård var det gång på snö och tydligen så var inte det så populärt. Den backen som är där upp i skogen, jag vet inte hur många gånger jag gick upp och ner. Till slut bestämde jag mig att nu får Fröken klara sig själv, hon vet vart hon är så hon kan gå hem eller så följer hon med. Den promenaden har vi gått många gånger, det var nämligen morgonpromenaden jag hade med Akilles och hon följde med 2 av 3 gånger.

Jag fick träna lite störning igår med Spira för hon fick springa lös vid backen där för det var så bökigt med att ropa på katten o locka på henne medan jag hade en upptäck-sugen vovve i koppel. Dessutom var hyresvärdens bil hemma (plus att jag sett honom komma ur dörren i endast kallingar, några minuter tidigare) så då var den enda fartgalningen på "min gata" inte ute på vägen. Spira ville ju inte lämna Fröken vid det lilla uthuset men jag sprang(!!!) uppför backen o tjöt och hon kom allt efter, efter många om och men. Sen fortsatte vi vår lilla promenad.

Det går verkligen inte att gömma sig för henne än. Det är ju fortfarande några decimeter snö kvar i skogen här omkring så ljudlöst går det inte att slänga sig i granbuskarna. Förutom det är det praktiskt taget omöjligt att ta några steg utan att hon upptäcker att jag är på "fel" väg. Längtar tills snön försvinner så man ljudlöst kan slänga sig bakom ett träd eller en buske. När man kan springa fritt utan att riskera att stuka eller bryta ben o armar.

När vi kom hem från promenaden så var inte Fröken på gården o jag såg att grannarna var ute med sin hund så kanske hon inte vågade gå förbi då hon är rädd för främmande hundar. Det är ju inte konstigt om hon vill vara ute längre heller, tänkte jag så vi gick in o satte oss framför tvn o snuttan somnade. När hon vaknade igen så var det matdags för Spira o efter det gick vi ut. Ingen katt. Hmm.. Jag tog med kopplet o vi gick till hyresvärdens uthus för att kolla om hon var där. Yes, hörde henne skrika när vi kom närmare. Knackade på hos G för att fråga om det var okej att gå in i hans uthus för tydligen satt hon i takhöjd. Men utan svar gick jag in ändå. Efter några minuter fick jag ner henne därifrån. Äntligen! Dörren kärvade när jag skulle stänga den, gammalt rostigt lås från orginaltid! Då sprang Fröken iväg runt hörnet och när jag gick efter så såg jag att hon gått in i skjulet IGEN! Hmm... Då vart jag grinig o sa att nu går vi hem. Men det var ingen katt som följde efter.

När vi kom hem såg jag att tant Em och en kompis till henne var ute o red i paddocken så jag o Spira traska dit. Den här gången var det inte alls lika läskigt som sist. Fick till o med plocka upp Spira så hon kunde nosa på Intra. det gick väldigt bra faktiskt!

Ytterligare några timmar senare så gick vi ut för att kolla till Fröken, ingen katt på gården. Jag gick upp o hämtade hennes matskål o tog med Spira o gick dit igen. Den här gången satte jag aldrig på kopplet för hon gick inte alls långt ifrån matskå... mig menar jag ;) Fick smaka lite av maten som godis när hon var duktig o gick förbi ställena där nån kastat ut innehåll ifrån en kattlåda!!!
 Den här gången tog det lite längre tid att få ner Fröken men den här gången släppte jag inte ner henne. Bar henne hela vägen därifrån o hem. Spira ÄLSKAR verkligen henne. Måste försöka avdramatisera Fröken för det går inte det här. Spira kan sova hur djupt som helst men hoppar katten ner med en lätt dunst så är hon klarvaken o ska fram till henne. Det är den anledningen jag köpte kompostgallret för att Fröken ska känna sig lite säkrare o slippa bli nerbrottad av en stor o glad klump hela tiden hon rör på sig. Det är inte bara pussar som Spira ger utan det är tassar som river och stampar på henne, biter/nafsar efter henne när hon hoppar upp på soffan. Försöker vara med så mkt som möjligt men har ni några tips?

Min katt var inte så glad på mig när vi kom hem. Bli bärd en sån lång bit är inget av hennes favoriter, buren över huvudtaget är en big no-no. Hon är ganska långsint och det märks än. Vill inte ligga bredvid mig i soffan igår eller inatt och när jag klappar henne så är hon fortfarande negativ. Men det släpper sen när jag öppnar whiskas-burken ;) hihi. Ska ta o ringa o beställa kastration nu för kissemissen. Snart är det ju utesäsong igen o då måste hon bli kastrat så de inte slinker några bebisar in i bilden.

Idag fick jag faktiskt sova till 9.22! Gissa om jag var chockad när jag såg klockan. Men om man räknar i vintertid är det ju inte så himla mycket längre än vad vi brukade gå upp och ändå sov hon i soffan igår vid halv elva. Bara o tacka o ta emot.

PS Uppdaterat "Hundvakt" med bild på Alvfa.