spiira

Igår var jag iväg med mamma och Nina till skogarna här vid mig. Tog bilen eftersom Spira var tvungen att sitta i den medan vi la spår. Vad jag (inte) kunde höra så var hon tyst i bilen. Men Diva o Wille höll på o skällde några gånger så frågan är om hon också gjorde det men jag tror inte att hon gjorde det.

Efter att vi la spåret så åkte vi en bit o gick på promenad. Spira o Wille hade jätteroligt medan gammeltanten Diva gick lunkandes bredvid oss. Hihi.. Fast hon tycker nog det är ganska skönt att slippa den lilla plågan o dessutom får hon ju gå vid tre stycken godisapparater ;)

Spiriviri förstod inte så mkt av första spåret. Det var ju jättekonstigt att Nina stod bakom oss o att mormor gick iväg (hundarna skällde i bilen). Men hon zick-zackade och stundvis gick hon klockrent i spåret. Det första spåret var hennes pip-flodhäst som låg i slutet. Det var jättekul när vi kom fram dit! Det andra spåret var ungefär lika långt och det var det lite enklare med fast det var ju inte klockrent såklart. De sista fem-tio metrarna spårade hon inte utan gick på synen, en tallrik stod ju mitt i det öppna. Jag tänkte ju inte på att spåret kan flytta sig så hon kom ju åt fel håll o såg den mkt tidigare än det var meningen. Men det är något jag får öva mig på för fler spår kommer det bli. Hon vart såå glad när hon hittade tallriken som jag hällde i en matportion i. Mums. Det hade ju gått nästan 2 timmar sen det var matdags egentligen.

Tyvärr glömde jag mobilen,SJÄLVKLART!! Åh... Annars hade jag försökt tagit lite foton. Ska se om jag har tagit lite nya kort o lägga till en ny bild-inlägg.

När vi kom hem var den black-red-merle-tiken jag har väldigt trött(benen var svarta från lera o skit). Men hon vaknade till vid fem-sex tiden så vi gick ut efter middagsdags. Det blev träning kan jag lova. Först var det inte en kotte ute o Spira sprang runt o lekte med sin "knut" o jag hackade upp lite snöhögar. O plötsligt hör jag muff ifrån lilla snuttan. Det är det ljudet som hon använder när det är något som är farligt. Precis som min förra hund, Akilles, han skällde ytterst sällan men han "muffade" en hel del.

 Jag tittade upp på henne o hon stod (så vackert) o tittade mot grannens hus över vägen. När jag tittade dit så såg jag att deras dalmatin var ute. Den vet jag aldrig lämnar gården eller verkar intresserad av något utanför. Det enda jag kunde göra åt situationen var att hålla Spira på rätt sida av vägen. Men det var inga problem men jag la ändå bort skyffeln o då fick jag se att den andra grannen, dem med den svarta hunden, dem kom gående från den stora vägen o skulle hem. Som tur fick jag lite tid att förbereda mig med lite extra godis o pip-flodhästen som fortfarande låg kvar i bilen.

Jag lekte med Spira innan dem kom i hennes synfält och när hon fick syn på dem tog hon några språng o jag ropade nej. Hon stannade, vände huvudet mot mig, jag klickade och hon kom till mig o fick belöning. Hon gick aldrig på gräsmatan, stod på uppfarten vid bilen hela tiden de gick förbi. YES!!

Svårare var det att hålla henne på gården när grannarna var på sin tomt, där är det lite närmare men hon gick inte alls långt efter att jag ropade nej. Hon lyssnar jättebra nu. Kanske var det att hon var lite understimulerad när hon inte lyssnade för en vecka sen, då jag trodde att det var en liten trotsålder på väg.

När grannarna gått in så var det grannen på andra sidan vägen kom från huset o gick till brevlådorna som är på "vår gata". Muff tror jag det enda var när Spira fick syn på honom. Vi hade förflyttat oss ner på gräsmattan för att utmana lite. Sa nej en gång annars var hon inte alls laddad för att springa fram. Och när han gått in på sin gård kom ytterligare en granne som bor lite längre in på "vår gata". Det var henne vi hade sett i skogen dagen innan, kunde jag konstatera nu. Vi sa hej o jag behövde inte hejda Spira något mer än jag berömde henne när hon bara stod still o tittade på "tjejen".

Jag är sååå nöjd med min lilla tjej, alltså! Fruktansvärt nöjd! Obeskrivligt glad är jag också!!

Sen hämtade jag kopplet o vi gick till häst o fårhagen längre upp på stora vägen. Vi gick förbi där dagen innan också o hon börjar bli bättre med hästar nu. Hon stod o tittade på den grå hästen som hon verkar tycka om väldigt mycket. Den grå kom fram till elsnöret, fast den nådde inte ut över fårstängslet som var ca en meter ifrån snöret. Spira ryggade bak lite men gick fram igen. Hade det varit mindre emellan snöret o stängslet hade de varit nos mot mule. Så idag ska vi gå till Petra (hon som har Tossa, jrt) för hon har ju ett par hästar som vi kan se om hon vågar titta på. Dem är ju lite mer livliga än de andra i häst o får hagen. Det var också där som Spira först blev så rädd när hon såg en häst för första gången. Den här gången tar vi nog andra vägen runt så att man ser hästarna från ett längre håll. Ska försöka ta med mobilen så det blir kort.