spiira

Under tiden jag letade namn var nämligen Lycka med på listan. Min mor tyckte väldigt mycket om det namnet men för mig passade det inte i mun. Jag provade nämligen ut namnen på Diva. För ett par år sen så ville jag att min tik (hade redan bestämt att det skulle bli en tik) skulle heta Bella för att det är så fruktansvärt fint namn. Men så kommer Twilight ut o jag blir såklart besatt och då kan jag ju inte döpa hunden till Bella! Ingen skulle ju tro att jag tyckte om det innan. Dessutom så var jag inne på en mindre typ av hund då och när jag tänker på det så ser jag fortfarande att bella hör till en lite mindre hund. Vackert namn är det i alla fall. Kanske på nästa hund.

Men det var inte därför jag skrev Lycka! som rubrik. Utan för att jag läste Annelies kommentar på att Amaya får följa med på långpromenad-rundan. Då tänkte jag att jag skulle prova på o gå lite längre med snuttan idag. När jag kom utanför dörren hade det börjat dugga lite lätt men jag lät inte det stoppa oss. När vi kom till "min lilla backe" så släppte jag Spira fritt o sen traskade vi på, upp på bergssidan eller vad man nu ska kalla det. Där var det mindre blött o mindre snö och väldigt öde o fridfullt. Det är arbetsvilja i den här hunden vill jag lova. Vi hittade en pinne som jag kastade några gånger o hon hämtade. Några gånger fick hon anstränga näsan för att hitta den. Sista gången då hittade hon inte den men gisses vad hon jobbade med att hitta den. Efter att jag kastat den så tittade hon på mig (för hon hann inte se vart den landade) och jag sa "Leta". Jag har använt det när jag kastat godis på marken o dylikt. Men hon arbetade o arbetade med näsan, började göra sina cirkelrörelser som dem gör i spårningen. Riktigt roligt att se att hon verkligen arbetade med något som hon inte vet än vad det är. Men jag tror hon förstod på ett ungefär vad hon letade efter.

Hela den promenaden var så himla lyckad, vi tränade inkallning, jag gömde mig o hon hittade mig o blev så lycklig av att hitta mig. Men jag måste säga att det är svårt att försvinna från de där hökögonen. Vi mötte även på en tjej som var ute o gick. Fick Spira att stanna runt omkring mig i skogen! Det har vi övat en hel del med när de närmaste grannarna är ute på sin tomt då är Spiri väldigt nyfiken på dem o vill springa dit så vi övar inkallning. Kommer hon inte när jag ropar hennes namn då säger jag hejdå o springer åt andra hållet. Då kommer hon och då busar vi. När vi busat klart o hon börjar ge grannarna uppmärksamhet igen säger jag nej. Får jag ett respons att hon släpper dem med blicken eller alternativt att hon går mot mig så blir det "klick" och godis och massor med beröm. Grannarna kan gå förbi med sin hund på vägen som gränsar till vår gräsmattan utan att Spira rusar dit. Det är samma hund som jag fick Spira att inte springa fram till i början jag hade henne. Om ni minns att jag satt fast i lårhög snö med häxkvasten. Vi ska passa på o träna mkt mer på det så att det inte blir lika omständigt.

Jag måste fråga en sak, hoppas jag får någon respons. Måste jag tycka att min hund ska träffa o bli vän med grannens hund? Jag vill gärna ha min hund på min tomt o inte springa till grannens för att ta initiativ till lek o bus. Och sen är jag rädd att hon nu i sin sköra ålder kanske härmar efter på grannens hund som är i tonåren/har mindre bra inkallning.

Alldeles nyss ringde mamma, hon, nina och jag ska ut o spåra imorn eftermiddag!! Spiras första spår!!  Så himla spännande! Tror att det kommer att gå bra med tanke på hur det gick med nosarbetet som hon gjorde idag. Sen att hon spårat rådjur i skogen idag måste ju varit en bra uppvärmning. ;)

Nu föll Spira ner i sömn bredvid mig efter en jobbig trekvart med bus på egen hand. Dags att sova säger hon nu och det gör jag med, med en låång gäsp.